Alla stenkrossar kan kategoriseras till någon av två huvudgrupper. Kompressionskrossar som trycker samman materialet tills det går sönder, och slagkrossar som slår materialet i bitar. Käftkrossar, spindelkrossar och konkrossar arbetar enligt kompressionsprincipen. Slagkrossar arbetar enligt slagprincipen.
Käftkrossar
Käftkrossar används främst som primärkrossar. Deras främsta uppgift är att minska materialet till en så liten storlek att det kan transporteras på band fram till de efterföljande krosstegen.
Käftkrossarna minskar storleken på sten och annat material genom att trycka samman det mellan en fast och en rörlig del – de två ”käkarna”. Den rörliga käken är monterad på en excenteraxel som gör en excentrisk rörelse, och den fasta käken är stilla. När materialet passerar mellan de två käkarna komprimeras de större stenstyckena till mindre delar.
Det finns två huvudtyper av käftkrossar: med en eller två brytbrickor. I käftkrossen med en brytbricka finns det en excenteraxel överst på krossen. Axelrotation kombinerat med brytbrickan skapar en kompressionsrörelse.
En käftkross med två brytbrickor har två axlar. Den första axeln är en roterbar axel överst på krossen, och den andra axeln är en excenteraxel som driver båda brytbrickorna.
”Tuggrörelsen”, som får materialet att malas sönder vid både inmatning och utmatning, gör att en käftkross med en brytbricka har bättre kapacitet än en storleksmässigt likvärdig käftkross med två brytbrickor. Alla Metsos käftkrossar har en brytbricka.
Spindelkrossar
Spindelkrossar används ofta i det primära krossteget, och mer sällan i det sekundära steget.
Spindelkrossar har en pendlande axel. Materialet storleksreduceras i en krosskammare, mellan ett externt fast element (skålfoder) och ett internt rörligt element (mantel) monterat på pendelaxelanordningen.
Fragmentering av materialet sker genom kontinuerlig komprimering mellan fodren runt kammaren. Ytterligare en krosseffekt uppstår mellan de komprimerade partiklarna, vilket minskar slitaget på fodren.
Spindelkrossarna är utrustade med ett hydraulisk inställningsjustering, vilket gör det möjligt att anpassa graderingen för det krossade materialet.
Konkrossar
I tekniskt hänseende har konkrossar stora likheter med spindelkrossar, men till skillnad från spindelkrossarna är konkrossarna vanliga i det andra, tredje och fjärde krossteget. Ibland är dock bearbetningsmaterialets naturliga kornstorlek så liten att det inte behövs något första krossteg. I sådana situationer kan även det första steget i processen utföras av konkrossar.
Konkrossen har en pendlande axel, och materialet krossas i en krosskammare, mellan ett externt fast element (skålfoder) och ett internt rörligt element (mantel) monterat på pendlingsaxelanordningen.
En excenteraxel, som roteras av ett drev och en kuggkrans, genererar huvudaxelns pendlingsrörelse. Utformningen gör så att konhuvudet pendlar mellan intagsöppningen och utmatningsöppningen.
Fragmentering av materialet sker genom kontinuerlig komprimering mellan fodren runt kammaren. Ytterligare en krosseffekt uppstår mellan de komprimerade partiklarna, vilket minskar slitaget på fodren. Effekten kallas för ”interpartikulär krossning”.
Konkrossar är utrustade med ett hydrauliskt system för justering av utmatningsöppningen, vilket påverkar produktgraderingen.
Beroende på konkrossens utförande kan inställningen justeras på två sätt. Det första är att rotera skålen mot gängorna så att den yttre slitdelens (konkav) vertikala läge ändras. En fördel med den här sortens justering är att foderslitaget blir jämnare.
Det andra sättet att justera inställningen är att höja eller sänka huvudaxeln. Fördelen med det är att justeringen kan utföras fortlöpande under arbetet.
För att optimera driftskostnaderna och förbättra produktens form bör konkrossar alltid chokematas, vilket betyder att kammaren ska vara så stenfylld som möjligt. Det kan man enkelt uppnå genom att använda ett råmaterialupplag eller en silo för att reglera de oundvikliga variationerna i matningsmaterialets flöde. Nivåövervakningssystemet känner av materialets högsta- och lägstanivåer, och startar och stoppar materialflödet till krossen vid behov.
Slagkrossar
Slagkrossar är mångsidiga krossmaskiner som kan användas i alla steg i krossprocessen. Men funktioner och egenskaper hos olika slagkrossar kan variera kraftigt.
Slagkrossar kategoriseras vanligen till någon av två typer: med horisontell slagaxel (HSI, horizontal shaft impact) och med vertikal slagaxel (VSI, vertical shaft impact). Samma krossprincip används för de två olika krosstyperna. Funktioner, kapacitet och optimala applikationer skiljer sig dock väsentligt åt.
HSI-krossar används i det första, andra och tredje krossteget. Matningsmaterialets storlek minskas då materialet krossas mot roterande hammare eller bommar, fästa på en rotorskiva. De partiklar som då produceras sönderdelas ytterligare inuti krossen, då de kolliderar med krosskammaren och med varandra, vilket ger en finare produkt med bättre form.
VSI-krossar används i det sista steget i krossprocessen, i synnerhet när slutprodukten måste ha en exakt kubisk form.
VSI-krossen kan sägas vara en sorts ”stenpump” som fungerar på samma sätt som en centrifugalpump. Materialet matas genom rotorns centrum, där det accelereras till hög hastighet innan det leds ut genom öppningarna vid rotoromkretsen. Partiklarna krossas genom att kollidera i hög hastighet mot ytterväggarna och mot varandra.